Det var med gråten i halsen, klumpen på hjärtat och en viss tveksamhet som jag ändrade min facebook status till singel igår. För, när man ändrar det där ser alla vänner, några familjemedlemmar och andra bekanta att man inte längre är två. Man är numera själv. Och jag är numera själv. Jag och erik gjorde slut igår. 

Anledningen till att gråten fanns där i halsen och att jag var tveksam till att ändra statusen var för att .. folk frågar. Det är klart att vänner hör av sig och frågar. Men jag orkar inte förklara om och om igen vad som gick snett. För, för många kom det plötsligt. Men för oss, mig och erik, har det nog bara varit en tidsfråga. Vi har haft det bra, väldigt bra. Och vi har haft det knakigt, som i alla andra förhållanden. Det är inte en dans på rosor. Men, när det inte är 100% från båda hållen, jag har sagt det förr och jag står vid det, då vill jag inte vara med. Hur ont det än gör. Mina känslor för erik är starkare än hans känslor för mig. Därav klumpen i hjärtat som inte vill släppa. Jag saknar honom. Och det gör ont i mig att veta att han inte vill vara med mig längre. För jag hoppades in i det sista, att det skulle bli bra igen. Att det fortfarande skulle vara vi. Jag förnekar, förtränger, åtminstonde försöker inbilla mig själv att allt det här bara är en dröm. Att jag inte är ensam utan att det fortfarande är vi.

Jag vet att allt kommer att bli bra, att det här kommer passera och jag kommer börja älska på nytt. Men, just nu ser jag inget sånt. Nu ser jag bara en ensam liten flicka på sitt rum, ihopkrupen i sängen och gråter, för att hon har tappat sin kärlek och inte kan få tillbaka honom.

Vi under dejtingsperioden. Det var kul, spännande, nytt. Jag kände mig omtyckt, på riktigt.

Vi när karlshamnsgrabbarna, siss och kookie kom upp till norrköping första gången. Världens bästa helg som avslutades med min inflyttningsfest i linköping dagen efter.

Vi efter min inflyttningsfest i linköping. Att bara få sitta där och bara vara.. i hans famn.

Vi i karlshamn, eriks hemstad. Jag fick träffa hans familj som verkar vara väldigt öppen och kärleksfull. Och jag är ledsen att jag inte får träffa dom igen. Tusen tack för julklappen familjen Nilsson. Den kommer komma väl till användning.

Vi gick ut i norrköpingsnatten, bara han och jag. Och satt på pub efter pub och pratade om allt och inget.

Så enkelt och så romantiskt.

Vi i västerås, där vi bodde hos min papi under helgen. Erik fick träffa mina vänner och farmor, som alla fastnade för honom med en gång. Och jag .. jag är ledsen över att göra alla dom besvikna då jag inte kunde vara den erik behöver.

Sista kortet som tagits på oss. Nyår.

Många av er tycker förmodligen att det här inlägget är onödigt. Andra bryr sig säkert inte ens om innehållet. Men, jag bryr mig. Och jag saknar honom. Och nu vet ni det, så nu behöver ni inte höra av er och fråga om vad som har hänt. Jag och erik har gjort slut. Han mår bra och jag .. kommer att må bra. Vi kommer fortsätta vara vänner när det känns rätt. För även om det är jobbigt att inte ha honom här när jag vaknar så vore ett liv helt utan honom mycket, mycket värre.

Han har lärt mig så mycket. Med honom har jag fått sett så mycket. Fått lära känna underbara människor. Fått stöd när jag behöver det. Han har fått mig att tro på mig själv mycket mer än vad jag gjorde tidigare. Han har fått mig att förstå att allt är möjligt. Han har fått mig att känna mig omtyckt och trygg. Vi har skrattat, busat och gjort en massa saker tillsammans. Och jag vill bara inte att allt det ska vara över nu. Men jag är glad över att jag fick träffa honom, lära känna honom. Och jag hoppas att han blir lycklig en dag. Att han hittar den tjejen som han tycker om lika mycket som hon tycker om honom, den tjejen som jag inte var.

Detta inlägg postades måndag, 5 januari, 2009 kl 11:09 under Sicas älskade omgivning. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackback från din egen webbplats.