I måndags firade jag och min fantastiska karl två år tillsammans. Vi badade bubbelpool, skålade i champagne och åt färsk frukt hos Sparadiset på Söder och gick därefter ut och åt på restaurang. Himla fin dag.

Min tvillingsyster är en av de bästa fotograferna i Sverige. Jag är så himla stolt över henne så det finns inte ord. Hon har även gått med i The Essence Vitae Project, ett projekt för familjer med små barn där en av familjemedlemmarna drabbats av en livshotande sjukdom.

Det jag däremot inte var beredd på var att den första familjen hon fotade för projektet skulle vara vår familj. För det är som hon skriver: man tänker inte på hur sjuk vår fina systerdotter Elisa är när man ser henne. Hon är en sån glad tjej att man förmodligen förtränger verkligheten. Elisa är en kämpe, förmodligen starkast av oss alla och jag är otroligt stolt över hela min familj. Klicka här eller på bilderna för att läsa om Elisas ovanliga sjukdom APS I och få se dom fantastiska bilderna som Jennie tog.

Bilder på min storasyster Maja, systerdotter Elisa och systers sambo Mattias.

Jag har en sån tur som har träffat min karl. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom, vad jag vore utan honom. Han är det bästa som finns, det bästa som hänt mig.

Tack för att du finns.

Har precis kollat på Kenza & Tyra show när dom var i Norrköping. Och fasen vad man börjar sakna staden, eller ja. Framförallt människorna man lärde känna. Jag bodde i Norrköping från oktober 2005 till augusti 2008. Jag kände mig hemma i Norrköping, älskade mina nyfunna vänner och fick till en himla fin dialekt också, haha. =)

Jag och Emme på Otten

Valborg hos Alex! Mejjan i bakgrunden, en av de bästa killkompisarna jag har. Nu bor vi i samma stad igen också!

Fest hos Alex och Becca

Jag och Jenny i min gamla lägenhet. Den var skitful, saknade balkong och hade en riktigt tråkig planlösning. Men, jag gillade den ändå. Det var min. Och jag satt ofta på den stora fönsterbrädan i köket och kollade ut på ingenting. Tänkte. Saknade. Gillade.

Becca och jag. Min bästa vän i Norrköping. Henne saknar jag varje dag.

Saknar tiden när jag bodde i Norrköping. Det var en himla kul tid.

Min tvillingsyster har kommit på besök! Hon blir kvar här tills på torsdag och ska bo hos oss, me is happy! Och såhär sociala är vi när vi ses, varje gång.

Både jag och syrran är företagare, såhär ser det ut då!

Det var inte bara långklänningar jag hade på hjärnan när jag var hos mamma på Dalarö tidigare. Fick ju träffa den lilla kattungen som vi hämtade i lördags igen! Och han är för härlig! Mamma visade mig dom här bilderna och jag höll på att garva ihjäl mig! Visst, våra tidigare katter har också försökt dricka ur vattenglas, men att stoppa i HELA huvudet i glaset var något nytt! Hahaha =) Så himla söt! Smaskens den sista droppen. ;P

Hahaha, ser ni tungan?? :D

Och som rubriken säger så är det Monkey av alla namn han kommer heta. Han beter sig som en riktig apa som klättrar överallt och formar svansen som en ap-svans när han leker, haha. Han är underbar! Vår Monkey. (Hoppas inte min bästa killkompis Monkey blir ledsen över att inte vara ensam om det namnet längre, haha)

Det är den här krabaten vi åker 100 mil för. Nu här vi startat den 50mil långa vägen hem igen. Med en ny familjemedlem. Det är min mamma som jag åker med och också hon som köpt den här gobiten. Men än så länge här vi inget namn till honom. Vad tycker ni att han ska heta?

Igår hade jag och min karl en mysig middag vid Skanskvarn. Det var vi, väldigt god mat och solnedgången. Underbart.

Idag är det på dagen ett år sedan som jag fick min prins. Idag är det våran dag.

Vilken typisk svensk sommardag det är idag. Vi har dock lyckats undkomma alla regnskurar då dom kom när vi satt i bilen och försvann när vi klev ur. Himla bra. =) En av sakerna vi gjorde var födelsedagspresenten min karl fick när han fyllde år förra året: en åktur i en Ferrari!

Min karl åkte Ferrari idag!